<3
As we grow up, we learn that even the person that wasn't supposed to ever let you down probably will.
You will have your heart broken probably more than once and it's harder every time.
You'll break hearts too, so remember how it felt when yours was broken.
You'll fight with your best friend. You'll blame a new love for things an old one did.
You'll cry because time is passing to fast,and you'll eventually loose someone you love.
So take many pictures, laugh to much, and love like you've never been hurt, because every sixty seconds you spend upset is a minute of happiness you'll never get back. Don't be afraid that your life will end, be afraid that it will never begin.
Så mycket
Det känns som att det händer så mycket hela tiden så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men iallafall..
Igår åkte jag, Angelica, Bedo och Frida upp till stockholm. Vi kollade runt lite i affärer och åt lite, efter ett tag kom Emelie också. Sen gick vi mot kungsträdgården för att sen kolla på the voice. Det var trevligt som fan och perfekt sällskap :) Efter ett tag började det regna och man fick lite panik av att stå mitt i all folkmassa så vi började röra oss utåt. Efter ett tag när jag står och röker med Emelie känner jag plötsligt att det sticker i ögonen, men tänkte såklart bara att jag hade fått rök i ögonen. Efter ytterligare en stund började det rinna tårar och sticka i halsen så jag började hosta. Då förstod vi att det var någon som hade släppt en tårgasbomb och alla började springa där ifrån, usch vilka jävla idioter det finns alltså. Vi åkte hem vid halv tolv.
På tåget ringer min mamma och säger att jag ska hoppa av på närmsta station för att hon ska berätta något. Jag hör på hennes röst att det är allvarligt så jag ber henne att säga direkt vad det är. Då säger hon den värsta meningen jag någonsin hört "Anthony har blivit påkörd" min lillebror.. Jag blev helt kall i kroppen och ögonen fylldes med tårar. Jag fick panik och ville bara av tåget. Jag fick lov att lugna ner mig och vi bestämde att jag skulle åka vidare till Södertälje. Mötte Ida på centralen och hon följde med mig hem. Mamma var på St.Görans sjukhus uppe i stockholm med Anthony. Han låg på sjukhuset i ungefär ett dygn. Dom röntgade båda hans ben eftersom att han varken kunde stå eller röra på dom. Inget var brutet! Dom sa att det var ett mirakel att inget var brutet. Men han fick ligga på observation under natten eftersom att han hade fått så mycket morfin och var chockad och blek. Nu är han hemma, min fina fina lillebror! Och jag ser att han har så ont och det gör ont i mig också. Det har varit så jävla mycket skit nu. Lilla älskling, den här sommaren har inte varit din, inte min heller. Men nu ska allt bli bra! Jag älskar dig mer än du någonsin kommer att förstå!
Och vad jag älskar dig Angelica! Vi ska alltid ha varandra! ♥
siklirt!
<3
Innan det är försent.
åh gud det gör så ont
I don't want to sleep alone
Tvivel
Du lever för stunden, precis som jag
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten, precis som jag
Du lever för skratten, precis som jag
Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager i natt?
Det kallas tvivel...
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel.