Det var så konstigt.. Jag tycker verkligen inte om att sova ensam, eller att över huvud taget vara ensam. Och inatt sov jag ensam, och ingen var hemma, bara jag.. Och jag sov till kl tolv! Och jag sov hur djupt och bra som helst, helt otroligt! Jag hoppas att jag kan få göra det inatt också. Jag sover aldrig djupt, det är som att jag är halvt vaken hela tiden. Jag är jätte lättväckt, vaknar bara någon kollar på mig, eller flyttar sig i sängen, eller öppnar dörren. När mamma går(!) utanför min dörr som är stängd, så vaknar jag? Inte OK. På något omedvetet sätt tror jag att det är jag själv som inte tillåter mig själv att sova ordentligt, det känns ungefär som att jag missar något när jag sover, och att jag egentligen inte borde sova för att jag har så mycket att tänka på, det är jätte svårt att förklara. När jag sover tillsammans med någon kan jag sova ända till ett - halv två, men när jag sover själv så vaknar jag oftast runt nio, ibland närmare tio. Iallafall på helger och nu på lovet. När det är skola då man måste gå upp tidigt kan jag aldrig somna i tid på kvällarna, det blir alltid efter ett - halv två på natten, och då blir man ju jävligt trött när man ska upp runt halv sju? Jag tycker att det är asjobbigt att gå upp så tidigt men ibland går det hur lätt som helst, har försovit mig två gånger tror jag, någonsin. Och första gången någonsin jag stängde av alarmet i sömnen var för några dagar sen, haha! Jag lever verkligen för kvällar och nätter men samtidigt älskar jag morgnar och förstår inte hur man kan slösa bort halva dagen på att sova. Så jag undrar om jag är en morgon eller natt-människa? Undrar om man kan vara både och? Isåfall är jag nog det. Godnatt!