Det finns en kille..Som jag känner. Han får precis som han vill, hela tiden. Han glider runt på en jävla räkmacka, tror att han kan bete sig hur han vill. Just nu är han riktigt jävlig, lyssnar inte på någon och är ute hela nätterna fast han inte får, snor saker, han är 15 år gammal. Han har precis fått en moppe men jag tycker inte att han förtjänar den för fem öre. Han lovar grejer men håller dom aldrig, han ljuger. Han gör även en massa saker för att provocera folk i sin omgivning. Röker, skiter i skolan.. Hans mamma gör ALLT och då menar jag ALLT för honom, han och hans syster är det viktigaste i hennes liv, oavsett vad. Och hon försöker verkligen, så gott hon kan, för att hålla ihop deras familj. Han och hans mamma bråkar jämt, och hans syster kommer alltid emellan, vilket gör att alla tillslut bråkar. Det värsta i allt det här är att den här killen är en sån jävla fin person, världens snällaste och världens trevligaste, vilket alltså betyder att han kan ändra på sig om han vill det, men han gör det inte. Han säger att han ska bättra sig, men det blir aldrig bättre. Jag hatar det. Jag hatar honom, samtidigt som han är det finaste jag vet. Han har så många som bryr sig om honom, ändå gör han såhär. För mig är det en gåta hur man kan bete sig som en jävla idiot och såra dom som verkligen bryr sig om en. Jag tror på att man måste vilja själv för att kunna förändras till det bättre, det funkar inte om massa folk tjatar om man inte vill det själv. Jag har ägnat så mycket energi och hjärta åt den här killen, och ingenting får man tillbaka. Så nu är jag snart tom, för nu orkar jag inte bry mig längre. Min fina lillebror, skärp dig, om inte för din egen så för min skull..