Jag kan inte vara alla till lags, hur mycket jag än skulle vilja vara det. Jag försöker räcka till, men tydligen räcker det inte att bara vara mig, jag måste leka någon slags superhjälte för att det ska passa alla. Jag är inte mer än en människa och jag kan bara vara på ett ställe samtidigt. Jag lyssnar, jag ställer upp, jag finns där och jag dömer inte, vad mer kan krävas? Just nu vet jag inte vem eller vad jag ska vara arg på, jag vet bara att jag är trött på att ge och inte få något tillbaka. Så snälla förstå att jag försöker, nästan så mycket att jag glömmer bort mig själv.




Alla vet ju att en glad Olivia är det allra bästa! :)